Ja, kan det bli tuffare än det är nu!? Kan knappast tänka det! Känns som att jag kämpar varje dag för att hålla mig glad och tänka bort allt jobbigt som hela tiden finns kring mig som ett moln. Jag har delvis själv satt mig i det, men har nog haft en aning otur också. Känns bättre att tänka så. Jag är i allafall oerhört glad över att jag har min familj som försöker stötta mig så gott dem kan på alla vis och även mina vänner som alltid finns och lyssnar fastän jag tjatar samma strunt varje gång. Det betyder mycket och känns skönt att jag kan få prata med er och att jag får avlasta allt det jag just nu går och bär på. Vill vara pigg och glad och den Ida som jag själv känner mig som. Men ibland bara tårarna kommer även om jag bara hade önskat bort dem. Vill inte vara ledsen och må dåligt.  Har en massa jag vill göra och kunna glädjas åt. Kan inte riktigt vara så glad för allt jag har som jag vill vara. Och det är hemskt frustrerande. Det är nästan allt just nu. Allt jag gör och säger får så stora konsekvenser att jag knappt vågar öppna munnen och säga saker. Oftast blir det också fel med allt och allt blir bara tusen gånger värre när jag tar ork till mig och  ska "hjälpa". Det är jättejobbigt att jämt känna att man misslyckas med så viktiga saker som jag hela tiden ställs inför. Vill klara det. Jag ska vara en som är stark och kan hjälpa. Men just nu känner jag mig bara mer och mer ledsen och frustrerad över allt. Vågar knappt tänka på hur jag hade känt mig om jag inte hade haft alla underbara människor runt om mig som säger att dem älskar mig och finns där. Jag är fruktansvärt tacksam (L) TACK! Att ni fortsätter ringa och frågar hur jag mår och visar intresse för mitt liv gör mig stark och får mig att tänka på att jag inte är kass och att människor faktiskt tycker om mig och att jag inte alltid bara gör fel och säger fel saker. Kan inte beskriva hur viktigt det är. Men det är det!
Och kramen jag fick av dig i stan joy. Fy va skönt det var! Behövde den. Kände mig så glad och kändes bra att du sa att jag inte gör fel i allt. <3
Och pusses samtal senare...<3 tack mamma också för allt stöd! Du är min klippa, även fast jag säkert inte alls visar det! har så svårt att sitta och berätta vad alla betyder, känns skönt bloggen finns just nu!
Tänker hela tiden på alla val man gör, men börjar också undra om man ibland har så mycket val. Jag känner inte att jag har det nu! Det är i såfall antingen att vara stark och kämpa och försöak stå ut eller att bara lämna allt. Allt kräver mycket av mig, vilket val jag än gör. och om jag känner mig själv så kommer jag att stanna och kämpa och göra så gott jag kan. Är ganska envis. Och i detta läget är det kanske dåligt? Vet inte! vet ingenting. Kanske borde jag för en gångs skull bara släppa allt och inse att jag faktiskt inte är till någon hjälp. Men om jag då kan hjälpa.?! Och allt tjat om att jag bara tänker på mig själv alltid och förstör liv och dödar.. uchh vad det känns! Det är nog det värsta av allt. Vill inte vara en sån person, är så rädd jag håller på att börja bli så. Om jag blir så, vill jag inte ens känna mig själv. Hårda ord! Usch vad hjälplös man kan vara!