Kärlek? Jaa, det är helt klart det som kan göra mest ont! Innan har jag alltid tänkt att efter något riktigt hemskt och jobbigt så kommer något bra, men just idag ändrade jag mig...vissa lever faktiskt i ständigt elände :( jag är så himla rädd att jag också ska vara en av dem utvalda att få ett jobbigt liv. Och visst alla som kommer läsa detta kommer säkert bara tänka att men heeerreegud, hon har fan inga problem, hon har bra familj, jobb osv...men ärligt jag kan säga att jag har inte varit mig själv nu på lääänge, och det är nog det värsta av allt! Och särskilt den här jävla jobbiga kärleken! Alla mina vänner vet hur jag har kämpat och kan inte förstå hur jag pallar och stannar och allt! Jag vet inte heller. Men idag tappade jag i allafall drivkraften med att fortsätta kämpa med detta, nu lämnar jag det och så får det bli som det blir. jag ska inte ha det så här mer....ska inte bara gå och vänta och vänta! jag vet inte ens vad det är jag väntar på?? Vet inte ens om det kommer bli bra efter allt detta...När man sårat någon och blivit sårad, så sitter det i så himla länge. och detta har varat så himla länge att man liksom blivit en del i det jobbiga och tråkiga! Innan önskade jag att jag skulle vara den där glada, härliga människan som skulle hjälpa och skulle få upp dig ur allt detta, ville så gärna och trodde så mycket...Riktigt nerslag nu även om jag varit lite duktigare nu på senare och kunnat njuta av stunderna. Men faktiskt det som är det värsta av allt. Jag får INGEN uppskattning för att jag är kvar och faktiskt gjotr mycket, som du inte ens kan se, men som alla andra ser och är så himla chockade över. Varför inte för det första sluta dömma och börja lita på mig någon jävla gång?? VARFÖR? Har så himla mycket att skriva...men orkar inte mer för tillfället!

LIVET E FAN HÅRT

(Till dig som orkat läsa igenom hela. Var inte orolig om du blev det, ville bara skriva av mig) Kram